»Dagarna blir meningslösa utan skrivandet«

Att sluta skriva visade sig omöjligt för Theodor Kallifatides. Nu fort­sätter han resan tillbaka till sina ­rötter – med att fräscha upp ett 2700 år ­gammalt grekiskt epos.

När Theodor Kallifatides var fem år gammal tog hans mamma honom i handen och gick till torget i byn Molai i södra Grekland. Dofterna var som vilken dag som helst: mandelblommor och gammalt matlagningsos från de vitkalkade husen. De äldre bröderna såg han inte till, trots att det var obligatoriskt för alla att närvara. Tyskarna hade beslutat att avrätta en av byns invånare som en kollektiv bestraffning efter en attack på en tysk soldat. Nu stod mannen som lotten fallit på framför kyrko­muren, och den tyska kaptenen frågade om han ville ha ögonbindel. Det ville han inte. När skotten borrade sig genom hans kropp föll han framåt. Theodor minns hur mannen sträckte fram händerna som om han var rädd att göra sig illa när han föll. Precis när han var i ögonhöjd med lille Theodor möttes deras blickar.

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2018-09-19 och uppdaterad 2026-04-27 Artikeln är skriven av .

Läs vidare