Poesin har från början varit en muntlig konstform. Sapfo och Homeros reciterade sina dikter högt. Under hela medeltiden var poesin en kollektiv angelägenhet i norden och man läste dikter högt för att besvärja onda krafter eller fördriva sjukdomar, till begravningar, bröllop, fest och dans. Romarna läste poesi högt för varandra hellre än tyst för sig själva och i de litterära salongerna i 1800-talets Europa skanderades poesin högtidligt. Det är inte förrän de senaste hundra åren ungefär som poesiläsning blivit något vi gör tyst för oss själva.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2018-09-19 och uppdaterad 2026-01-28 Artikeln är skriven av Mats Söderlund.