»I skrivandet är du bara själv«

Det kan handla om Pajala, om kärva könsroller, eller rätten att prata tornedalsfinska, men lika gärna om en sunkig sylta någonstans vid universums slut. Eller om en älv. Mikael Niemi utsätter sig för ett okontrollerat flöde, låter det mogna i huvudet och sätter sig och skriver. Nu senast ledde det bokstavligen till katastrof.

Vi är i kultursveriges yttersta utmarker. Det är regn i luften, och en sista skälvande färgexplosion innan löven faller och det norrbottniska mörkret tar över.

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2018-09-19 och uppdaterad 2018-10-2 Artikeln är skriven av .

Läs vidare