Helena von Zweigbergk har sin skrivplats hemma i lägenheten i Stockholm. Hon har alltid bestämt på förhand hur mycket hon ska skriva för dagen, det brukar vara två eller tre sidor. Holländska vallhunden Ludde håller henne sällskap.
Helena Von Zweigbergk om det triviala
Glöm seriemördare och fantasyvärldar, det är i den vanliga lunken det stora dramat ligger. Där finns kampen för överlevnad och slaget om kärleken, där ligger revolutionen i en axelryckning och ett tonfall. Det gäller bara att få syn på det. Helena von Zweigbergk visar oss en vardag på liv och död.
Vardagen. Människans bästa vän och värsta fiende. En stabil pelare att greppa när det blåser, en hamn att vila i, en trygg förutsägbar lunk. Och samtidigt stressen, tristessen, gnaget, gnället, disken, dammet, soffan, sängen, pip pip morgon igen.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2019-01-30 och uppdaterad 2024-02-12 Artikeln är skriven av
Malin Linneroth.
